Jag har nu nått 22.000 ord på mitt bokprojekt. Definitivt det svåraste, och det bästa, jag skrivit någon gång. Den här helgen har jag inte jobbat ett jota, och det helt frivilligt. Varje morgon när jag vaknat har jag känt efter vad hjärtat vill och så följt det, och det har velat skriva. Och läsa. Det behövs efter att jag räknade fel på deadline för översättningen av en bok och fick himla bråttom. I torsdags översatte jag 70 sidor och i fredags blev jag klar. Samma dag fick jag en ny film att översätta, så den ska jag ta itu med imorgon. Ser fram emot det.

I fredags fick vi dessutom nycklarna till nya lägenheten i Tällberg och började köra dit lite saker från förrådet. Jag tror det kommer bli så himla mysigt bara vi fått ordning, och längtar oerhört tills allt vi äger är flyttat och vi får börja boa in oss. Utsikten är fantastisk och det ska bli härligt att ha lite svängrum. Den lägenheten är ju 16 kvm större än den här. Det betyder att vi kan fara runt i gårdarna och hämta igen våra möbler som vi förvarat hos våra föräldrar. Äntligen ett köksbord! Som jag saknat det.

Hörs!

2020 har nog varit ett av mina mer händelserika år, tror jag. Det mesta har dock hänt på den senare halvan av året. Om jag hade haft minne nog till det skulle jag ha gjort en sammanfattning, men ska jag vara helt ärlig så är första halvan av året rätt dimmig. Kanske hände det inte så mycket då? Dagarna var nog ganska lika varandra innan vi flyttade till Falun. Inget nytt under solen liksom.

Det är det som är så intressant. Man skulle kunna se det som ett misslyckande att släpa med sig man och barn till en ny stad, klämma in bohaget på 27 kvm och röra om i hela grytan för att gå hela två veckor på högskola. Men jag är övertygad om att den här flytten var helt nödvändig för mig. Innan den var jag som förlorad i en sorgsen bubbla av ofrivillig barnlöshet. Jag vill fortfarande bli mamma och längtar varje dag efter vårt barn, men jag är inte vilse i längtan längre. Inte förtvivlad.

Jag tror att flytten till Falun var den sista lilla knuffen jag behövde för att skramla till och bli jag. Våga gå min egen väg. Följa mitt hjärta. Här har jag träffat människor som jag hoppas att alltid kommer finnas kvar i mitt liv. Människor som fångade mitt hjärta på ett ögonblick och som alltid kommer ha en del av det. Här vågade jag yttra mina egna viljor och drömmar, förvandla dem till mål och börja kämpa för att uppnå dem. Och här nådde jag många av dem. Här, från våran lilla studentlägenhet på 27 kvm har jag åstadkommit mer än någonsin tidigare. Trettioårskris, pratar man om. Själv har jag aldrig känt mig så hemma i mitt skinn som nu.

2021 startar med en ny flytt och känslan av nystart på fler än ett sätt. Nu när jag bevisat för mig själv hur mycket jag klarar är jag spänd på att se vad jag åstadkommer under året som följer. Mitt fokus kommer ligga på orden, på kreativiteten och välmåendet. Åtminstone en roman ska bli färdig och skickas till förlag, en termin av kreativt skrivande väntar och en hel massa böcker ska bli översatta. Filmer ska textas och hemsidor byggas. Min Instagram ska växa och fortsätta inspirera både mig och andra, och jag ser fram emot det hela väldigt mycket.

Eftersom mina mål ändras så ofta, beroende på hur vägen svänger och vad som sker under resans gång, kommer jag inte sätta några offentliga sådana i år. De får existera på papper i skrivbordslådan, där jag kan fylla på och ändra om allt eftersom. Det har nämligen visat sig att jag ofta går om mina mål, till sådana som jag inte vågade tro att jag skulle uppnå och därför inte skrivit ner. Men tankarna om mig själv blir större och större för varje dag nu. Det är en härlig känsla.

Hur har ditt 2020 varit?

Den här julen blir annorlunda. Jag, P och Nisse ska fira själva i vår lilla vrå av världen. Vi har planerat grötfrukost, sill-lunch och ett ambitiöst julbord bara för oss. Jag saknar familjen, men jag är oerhört tacksam över att få fira med några av de jag älskar. Det finns många som har det otroligt mycket värre, och mitt hjärta blöder för dem.

Nu ska jag ta en varm dusch, och när P kommer hem ska vi förbereda köttbullarna till imorgon och titta på Ensam hemma 2.

Hur firar ni jul i år? Skiljer det sig från hur ni brukar göra?